Sunday, March 23, 2008
Friday, March 21, 2008
Bättre sent än aldrig!
Nu i efterhand kom jag på att jag faktiskt hade ett foto från salsalektionerna, dock inte med mina uselt fula kläder... tyvärr! Men eftersom att jag inte vet hur jag kan få in det himla fotot i mitt gamla inlägg så får det en egen speciell plats;)
Jag ser ju faktiskt ut att ha kul. Det var nog rätt kul. Jag skrattade hela tiden åt misstagen jag gjorde och åt alla lustiga människor som var samlade och svängde sina lurviga:) <---varför tusan säger man så? Hum...
När jag inte kan vill jag!
Glad påsk, glad påsk ohhh glad påsk...
Jag tycker inte att påsken är särskilt glad i år. Jag är som sagt helt ensam i en veckas tid med Stifler och gänget som enda vän, vilket jag dock är tacksam över!
Mamma och co är i Jörn och pappa och gänget i Vittjokk. Jag vill också fira min påsk i Sverige med min familj, grilla och ha det mysigt. Jag skulle till och med vilja måla påskägg och plocka björkris, jag skulle till och med kunna ha gula kläder och fjädrar i håret bara för att hedra tiden, hur ofta jag nu gjort allt detta... Men nu när jag inte kan vill jag! Sedan är det nog också för att jag blivit äldre. När man är liten är man beroende av sin familj, och lägger inte ner mycket tanke på dem, de finns ändå där, dessutom så under ungdomens dagar ville jag nog helst slippa följa på urtråkiga familjeutflykter och hänga på partyn med mina vänner. Nu när jag är "äldre" är jag inte längre beroende, men det är nu jag inser hur lyckligtlottad jag är. Jag fick verkligen jackpot!:)
Igår skippade jag gymmet och mina idiotiska byxor. Jag funderade dock igår på att gå dit idag i mina tajts som har två hål på rumpan. Haha som att det skulle vara bättre?! Efter den tanken bestod hela nattens drömmande, ja i alla fall den drömmen jag kommer ihåg, av mina håliga tajts!
Jag var på någon föreläsning där man var tvungen att sitta på rörandes stenbänkar som var alldeles för smala för att vara sittbara för en ministjärt till och med. Därför trillade jag ner hela tiden och lyckades alltid visa baken för de andra människorna! Sedan gick allt överstyr och som vanligt i mina drömmar blev vi attackerade. Denna gång var det någon högre makt som manipulerat halva folket. Den där högre makten skickade ner blixtar från skyn som dödade människorna. En sak som man bland annat inte fick göra var att äta på mc´donalds. Jag försökte vilket gjorde att de jagade mig i mina håliga brallor. Sinnes!
Kanske är det ett tecken på att skippa de underbyxor-revealing-tajtsen!
Igår efter att storstädat hela lägenheten och utsatt mig själv för kvälningsattacker i och med detta, tog jag en paus framför datorn. Och så intressant det var... NOT!
Efter att kollat igenom de relativt vettiga sidorna jag kunde komma på hamnade jag på stureplan.se... OMG! Där satt jag klistrad framför skärmen och kollade på en massa modeslavar som drack skumpa och tänkte fy fasen vilka urbotade fån de där backslick-människorna är!
Sedan kom jag dock på mig själv när jag stod framför spegeln med en hög kjor (som jag alldrig använder) stort skärp i midjan och högklackat 02.30 i min tomma lägenhet. Haha vem är det som är patetisk;)
Sedan kollade jag även in en massa klipp från melodifestivalen på youtube. Även fast jag inte följt med under denna galna melodifestivalstid så har jag fattat att Carola inte var så poppis. Inte är jag förvånad heller. Inte de att Carola inte upskattades av många, utan svenskarns korkade ideér! Det är så jäkla typiskt svenskar att kapa benen på folk. Ohhhhh en sååå cooooooool bloggare tycker att Carola är pasé då tycker jag också det! Det känns som riksdagsvalet 2006...
som ett big JOKE!
Anna P, jag har svarat på ditt senaste inlägg så att du vet:) Hoppas festen blir riktigt lyckad!
Nu ska jag knalla till mackgärnet och sedan ska jag leka flitig hemmafru! Jag ska fixa och dona i köket och kanske till och med baka:)
Hoppas ni får en riktigt uselt tråkig påsk!
hahahahaha jag skojade bara! GLAD PÅSK!:D:D:D
Så kul jag kan vara!
Jag tycker inte att påsken är särskilt glad i år. Jag är som sagt helt ensam i en veckas tid med Stifler och gänget som enda vän, vilket jag dock är tacksam över!
Mamma och co är i Jörn och pappa och gänget i Vittjokk. Jag vill också fira min påsk i Sverige med min familj, grilla och ha det mysigt. Jag skulle till och med vilja måla påskägg och plocka björkris, jag skulle till och med kunna ha gula kläder och fjädrar i håret bara för att hedra tiden, hur ofta jag nu gjort allt detta... Men nu när jag inte kan vill jag! Sedan är det nog också för att jag blivit äldre. När man är liten är man beroende av sin familj, och lägger inte ner mycket tanke på dem, de finns ändå där, dessutom så under ungdomens dagar ville jag nog helst slippa följa på urtråkiga familjeutflykter och hänga på partyn med mina vänner. Nu när jag är "äldre" är jag inte längre beroende, men det är nu jag inser hur lyckligtlottad jag är. Jag fick verkligen jackpot!:)
Igår skippade jag gymmet och mina idiotiska byxor. Jag funderade dock igår på att gå dit idag i mina tajts som har två hål på rumpan. Haha som att det skulle vara bättre?! Efter den tanken bestod hela nattens drömmande, ja i alla fall den drömmen jag kommer ihåg, av mina håliga tajts!
Jag var på någon föreläsning där man var tvungen att sitta på rörandes stenbänkar som var alldeles för smala för att vara sittbara för en ministjärt till och med. Därför trillade jag ner hela tiden och lyckades alltid visa baken för de andra människorna! Sedan gick allt överstyr och som vanligt i mina drömmar blev vi attackerade. Denna gång var det någon högre makt som manipulerat halva folket. Den där högre makten skickade ner blixtar från skyn som dödade människorna. En sak som man bland annat inte fick göra var att äta på mc´donalds. Jag försökte vilket gjorde att de jagade mig i mina håliga brallor. Sinnes!
Kanske är det ett tecken på att skippa de underbyxor-revealing-tajtsen!
Igår efter att storstädat hela lägenheten och utsatt mig själv för kvälningsattacker i och med detta, tog jag en paus framför datorn. Och så intressant det var... NOT!
Efter att kollat igenom de relativt vettiga sidorna jag kunde komma på hamnade jag på stureplan.se... OMG! Där satt jag klistrad framför skärmen och kollade på en massa modeslavar som drack skumpa och tänkte fy fasen vilka urbotade fån de där backslick-människorna är!
Sedan kom jag dock på mig själv när jag stod framför spegeln med en hög kjor (som jag alldrig använder) stort skärp i midjan och högklackat 02.30 i min tomma lägenhet. Haha vem är det som är patetisk;)
Sedan kollade jag även in en massa klipp från melodifestivalen på youtube. Även fast jag inte följt med under denna galna melodifestivalstid så har jag fattat att Carola inte var så poppis. Inte är jag förvånad heller. Inte de att Carola inte upskattades av många, utan svenskarns korkade ideér! Det är så jäkla typiskt svenskar att kapa benen på folk. Ohhhhh en sååå cooooooool bloggare tycker att Carola är pasé då tycker jag också det! Det känns som riksdagsvalet 2006...
som ett big JOKE!
Anna P, jag har svarat på ditt senaste inlägg så att du vet:) Hoppas festen blir riktigt lyckad!
Nu ska jag knalla till mackgärnet och sedan ska jag leka flitig hemmafru! Jag ska fixa och dona i köket och kanske till och med baka:)
Hoppas ni får en riktigt uselt tråkig påsk!
hahahahaha jag skojade bara! GLAD PÅSK!:D:D:D
Så kul jag kan vara!
Wednesday, March 19, 2008
En pinsam sanning!
Jag har ett erkännande...
Jag hittade inte tillbaka till min blogg!
Dagen efter att jag gjort min hel fräscha blogg.. hum.. ville jag kolla till den bara så att allt var okey liksom. Så jag skrev in fridamariannejohansson på googles sökruta... Jag trodde att jag på något sätt var registrerad där och att man kunde hitta min blogg genom att söka på mitt namn. Så var dock inte fallet. Så där satt jag med en transparent dumstrut och kände mig allmänt hjärndöd. Nåja uppenbarligen har jag hittat hit igen. Good for me, good for me!
Låt oss glömma vad jag skrev här ovan.. okey?! Vem pratar jag ens med? Så vitt jag vet har jag en person som kollat in min blogg, min kära vän Anna:) Sedan bad jag henne även skriva ett inlägg till mig. Hon var dock inloggad på min blogg, så nu har jag en kommentar från mig själv. Haha patetiskt: Hej Frida (mig själv) vad kul att du har börjat blogga, jamen tack mig själv... haha;)
Jag är ensam hemma den här veckan. Teo har åkt hem till Grekland för att hälsa på släkt och vänner. Dessutom har mina två vänner som även de är Greker flytt Bratislava. Looooonely I am soooo loooonely... okeeey Frida...
Nåja om en vecka kommer de hem med en massa energi som jag hoppas kommer att smitta av sig på mig med. Dessutom får jag kunglit besök. Mamma och Mia kommer. De ska få en speciell plats på våran usla soffta hehe:P Det ska bli så kul! Att vara utan sin familj är rätt tungt många gånger, men nu kommer de hit och andas avgaser med mig! Nice, mycket nice ska det bli:D
Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att börja träna... typ i 4 år, sedan jag slutade spela innebandy ungefär. Det har dock aldrig blivit av, såklart! Soffan och flottfrossa har varit för lockande. Men nu, nu har jag tagit det STORA kilvet... jag har börjat gymma! Inte bara börjat, jag har gymmat flera gånger denna månad! Snart ska jag börja bodybuilding, ja i alla fall framför min lilla spegel som lyckligtvis är vinklingsbar, så om jag hoppar ner i badkaret kan jag kanske se min enormt deffade kropp!
Sanningen är att jag känner mig som ett fån! Jag går omkring där i mina usla mjukbrallor som hänger som ett gäddhäng fast på fel ställe! Att det alltid ser ut som att jag sitter trots att jag står är inte heller så kul. Jäkla utstickande "knäbyxor". Men det kanske är så det ska vara när man är en rookie och alla andra är skit fit och stutasar omkring i deras hypertrimmade spirpor. Jag är inte missunsam!
Dock kan det inte bli värre än min salsa debut!
Jag träffade en tjej en kväll på krogen som frågade om jag inte ville börja dansa salsa med henne. Visst sa jag, jag hade ju inga vänner här och det verkade ju vara ett bra sätt att lära känna den här tjejen som hette Evita på. Dessutom tycker jag ju om att dansa... framför spegeln med mina systrar och på krogen. Vi bestämde i alla fall att vi skulle gå till danslokalen tillsammans. Jag stod och väntade på Evita, redo att svettas och lära mig nya läckra steg som jag kunde flasha med på krogen. Det jag inte var beredd på var att hon dök upp med en partner. En partner? vadå ska man ha en partner?!?! SHIIIIIIIIIIT!!!! De lugnade mig och sa att det knappast behövdes, det skulle ändå vara så mycket folk där att dansa med. Den andra lilla detaljen jag lade märke till var att Evita hade på sig en fin kjol och en blus matchat med en snygg stövlett. Jag å andra sidan hade på sig mina knä-mjukis-gäddhängs-brallor, usla jobbardojor som jag limmat ihop två gånger för att de ens skulle vara gångbara och ett pösigt brottarlinne med en trasig topp under. Smik var inte att tala om och mitt flottiga hår hade jag satt upp som en toffs på huvudet. FAN! Jag är så otaktisk. Nåja, jag tänkte att det måste varit någon annan som haft samma svettigt-träningspass-tanke som jag! Men icket! Jag möttes av ett gäng uppklädda kärlekspar. Kavaj, kostym, fina kjolar, pressvecksbyxor, högklackat... Fuck! Jag gör ett sista tappert försök att ringa Teo. Jag bönade och bad, men till vilken nytta?! Ibland när vi är ute på krogen rör han det högra benet i takt med musiken...thats it! Så jag räknade inte med support från hans håll.
Vi anmälde oss i alla fall till kursen, som man egentligen skulle ha gjort i förväg, men de sa att det skulle gå bra. Men så kollade dansläraren på mig "men har inte du någon partner?!" Jo för fan Molgan står här brevid, det är bara synd att inte du kan se min snygga imaginary friend!!!
Jag skulle i alla fall få vara med och lära mig första stegen, sedan när själva dansen skulle börja skulle jag maka på mig och sitta på en stol och skämmas för att jag kommit till en salsalektion som en lodis UTAN partner! Så där stod jag i mitten av rummet när alla andra ställt sig i par... jag ville bara sjunka genom jorden! Varför lämnade jag soffan? Men som en skänk från ovan kom en kille fram till mig och frågade om jag inte kunde dansa med honom... thank God! Denna skänk från ovan kom dock att byta ut mig mot en ny partner efter ett par lektioner, men jag var räddad för denna gång!
Det blev tre lektioner för min del...
natti natti!
Jag hittade inte tillbaka till min blogg!
Dagen efter att jag gjort min hel fräscha blogg.. hum.. ville jag kolla till den bara så att allt var okey liksom. Så jag skrev in fridamariannejohansson på googles sökruta... Jag trodde att jag på något sätt var registrerad där och att man kunde hitta min blogg genom att söka på mitt namn. Så var dock inte fallet. Så där satt jag med en transparent dumstrut och kände mig allmänt hjärndöd. Nåja uppenbarligen har jag hittat hit igen. Good for me, good for me!
Låt oss glömma vad jag skrev här ovan.. okey?! Vem pratar jag ens med? Så vitt jag vet har jag en person som kollat in min blogg, min kära vän Anna:) Sedan bad jag henne även skriva ett inlägg till mig. Hon var dock inloggad på min blogg, så nu har jag en kommentar från mig själv. Haha patetiskt: Hej Frida (mig själv) vad kul att du har börjat blogga, jamen tack mig själv... haha;)
Jag är ensam hemma den här veckan. Teo har åkt hem till Grekland för att hälsa på släkt och vänner. Dessutom har mina två vänner som även de är Greker flytt Bratislava. Looooonely I am soooo loooonely... okeeey Frida...
Nåja om en vecka kommer de hem med en massa energi som jag hoppas kommer att smitta av sig på mig med. Dessutom får jag kunglit besök. Mamma och Mia kommer. De ska få en speciell plats på våran usla soffta hehe:P Det ska bli så kul! Att vara utan sin familj är rätt tungt många gånger, men nu kommer de hit och andas avgaser med mig! Nice, mycket nice ska det bli:D
Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att börja träna... typ i 4 år, sedan jag slutade spela innebandy ungefär. Det har dock aldrig blivit av, såklart! Soffan och flottfrossa har varit för lockande. Men nu, nu har jag tagit det STORA kilvet... jag har börjat gymma! Inte bara börjat, jag har gymmat flera gånger denna månad! Snart ska jag börja bodybuilding, ja i alla fall framför min lilla spegel som lyckligtvis är vinklingsbar, så om jag hoppar ner i badkaret kan jag kanske se min enormt deffade kropp!
Sanningen är att jag känner mig som ett fån! Jag går omkring där i mina usla mjukbrallor som hänger som ett gäddhäng fast på fel ställe! Att det alltid ser ut som att jag sitter trots att jag står är inte heller så kul. Jäkla utstickande "knäbyxor". Men det kanske är så det ska vara när man är en rookie och alla andra är skit fit och stutasar omkring i deras hypertrimmade spirpor. Jag är inte missunsam!
Dock kan det inte bli värre än min salsa debut!
Jag träffade en tjej en kväll på krogen som frågade om jag inte ville börja dansa salsa med henne. Visst sa jag, jag hade ju inga vänner här och det verkade ju vara ett bra sätt att lära känna den här tjejen som hette Evita på. Dessutom tycker jag ju om att dansa... framför spegeln med mina systrar och på krogen. Vi bestämde i alla fall att vi skulle gå till danslokalen tillsammans. Jag stod och väntade på Evita, redo att svettas och lära mig nya läckra steg som jag kunde flasha med på krogen. Det jag inte var beredd på var att hon dök upp med en partner. En partner? vadå ska man ha en partner?!?! SHIIIIIIIIIIT!!!! De lugnade mig och sa att det knappast behövdes, det skulle ändå vara så mycket folk där att dansa med. Den andra lilla detaljen jag lade märke till var att Evita hade på sig en fin kjol och en blus matchat med en snygg stövlett. Jag å andra sidan hade på sig mina knä-mjukis-gäddhängs-brallor, usla jobbardojor som jag limmat ihop två gånger för att de ens skulle vara gångbara och ett pösigt brottarlinne med en trasig topp under. Smik var inte att tala om och mitt flottiga hår hade jag satt upp som en toffs på huvudet. FAN! Jag är så otaktisk. Nåja, jag tänkte att det måste varit någon annan som haft samma svettigt-träningspass-tanke som jag! Men icket! Jag möttes av ett gäng uppklädda kärlekspar. Kavaj, kostym, fina kjolar, pressvecksbyxor, högklackat... Fuck! Jag gör ett sista tappert försök att ringa Teo. Jag bönade och bad, men till vilken nytta?! Ibland när vi är ute på krogen rör han det högra benet i takt med musiken...thats it! Så jag räknade inte med support från hans håll.
Vi anmälde oss i alla fall till kursen, som man egentligen skulle ha gjort i förväg, men de sa att det skulle gå bra. Men så kollade dansläraren på mig "men har inte du någon partner?!" Jo för fan Molgan står här brevid, det är bara synd att inte du kan se min snygga imaginary friend!!!
Jag skulle i alla fall få vara med och lära mig första stegen, sedan när själva dansen skulle börja skulle jag maka på mig och sitta på en stol och skämmas för att jag kommit till en salsalektion som en lodis UTAN partner! Så där stod jag i mitten av rummet när alla andra ställt sig i par... jag ville bara sjunka genom jorden! Varför lämnade jag soffan? Men som en skänk från ovan kom en kille fram till mig och frågade om jag inte kunde dansa med honom... thank God! Denna skänk från ovan kom dock att byta ut mig mot en ny partner efter ett par lektioner, men jag var räddad för denna gång!
Det blev tre lektioner för min del...
natti natti!
Thursday, March 13, 2008
Min blogg= mitt brev till Michael Jacksson
Jag är kanske den mest otekniska människan som går på denna jord idag. Jag försöker inte söka sympati "oh jag är så dålig och kass", det är helt enkelt bara ett faktum att jag inte kan tänka logiskt. Jag ser bara en massa bokstäver och mönster i en motbjudande konstruktion som gör mig illamående och får mig att känna en jäkla massa prestationsångest, what the fuck(!), min lillbror förstod sig på datorer mer än jag när han var 2! PINIBELT! Min sambo kom just och frågade hur länge han måste ha gårdagens pizza i micron för att den ska bli lagom värm "några sekunder säger jag" men det var inte nog utförlig information, han måste veta exakt hur många sekunder annars funkar det bara inte! Hans hjärna har inte plats för kökskunskaper, de är lika kassa som mina datorkunskaper. Får man säga dator(kunskaper) i samma mening som jag? Säger man ens datorkunskap är det inte datakunskap? Well who cares, ni kommer ändå läggamärke till att jag inte är ett språkligt geni;)
Nåja detta är i alla fall min första blogg. Kanske även min sista... who knows!
Jag är inte den där drivna tjejen som är motiverad och slutför det hon börjar med. Nejdå, jag är tjejen som tycker om att teckna men aldrig slutför bilden. Jag är seriös. Det finns inte en enda teckning i mina 2 block som är färdig. Jag älskar att rita människor, men jag hatar att rita hår. Jag visade en gång en teckning för min nuvarande sambo föreställande honom. Han tittade på mig och frågade "varför var jag tvungen att bli en flintis?". Jag menar en man i sina bästa 24 år vill inte bli illustrerad som en gammal gubbe nära att trilla av pinnen.
Nej jag tror att mitt bloggande kommer bli som mitt brev till Michael Jacksson, icket existerande! Ja ni läste rätt. Jag, Frida Marianne Johansson hade tänkt att skicka ett brev till Michael Jacksson hur absurt det nu än låter. Jag har nämligen alltid haft en känsla av att jag och Michael ska bli vänner. Jag ska sitta och lyssna på hans livsöde utan att skvallra till pressen. Jag ska bli hans käraste vän och vi kommer ha den finaste vänskapen av alla! Hum... det låter som en vanlig idiot till stalker. Men jag är ingen stalker, men vilken stalker skulle erkänna att den var det? Nåja jag skickade ju aldrig brevet så det måste ju bevisa min oskuld?!
Jag vet egentligen inte vad man har detta till och vad som förväntas av mitt skrivande. Jag tänkte ha det som en dagbok/ tankebok dvs ett bra tidsfördriv. Vilket kan vara jäkligt bra för mig som sitter på min putiga lill-stora rumpa hela dagarna. Jag är nämligen en såkallad "hemmafru" åt en grek i slovakien. Lite komplicerat det där... Sedan var hemmafru en liten förfinande benämning på lodis-arbetslös. Ja, där satt det! Lodis-arbetslös, kanske jag skulle ta och byta namn till det, det låter så piffigt!
Jag läste någon stans att bloggar inte bör vara så spretiga för att bli populära. Who gives a dam? Min blogg ska bli världens spretigaste blogg! Jag ska prata om allt ointressant och ordbajsa, nej jag ska tamefan orddiareea!
Anledningen till att jag just idag skapade dena oemotståndliga blogg var att jag lite kvickt skypade med en kär vän, Sofia. Hon ringde när jag satt och skrev ett prov. Hon gav mig lite goda råd som jag gärna tog emot och sedan skrev hon några söta ord om mig på henned BLOGG! Yes så var det, hon inspirerade mig två gånger idag. Thanks söta du!
Sedan vill jag bara säga att min farmor fyller 72 år idag. Jag kan inte vara där, men jag tänker på dig alla värma och goa tankar jag någonsin kan komma på! Grattis farmor. De som känner denna dam vet att hon är världens mest fantastiska personlighet. Ja det är sant! I Sverige bor jag hos henne. Hon har fixat hennes källare till ett hem för mig och min syster Hanna. Lill-syrran mia har också en plats, men har inte ockuperat den ännu. Farmor är i alla fall en gumma med krut. Egenligen kan man nog inte kalla henne gumma, snarare ungdom!
Jag måste ju bara berätta vad jag drömde inatt. Jag drömmer alltid en massa underliga saker. De är detaljrika och långa drömmar jag har. I alla fall började drömmen med att lilla Piteå blivit attakerat av några varelser som tog över staden. Jag och min familj försökte motverka denna invasion genom att attakera dem med tågliknande fordon. Hanna var den av oss som var mest effektiv i hennes motattacker. Some how förlorade vi kriget och började fly staden. Jag och min familj försökte hitta en båt nere vid bryggorna för att ta oss iväg från fastlandet. Jag minns att Cattis och Stefan hittade en båt. Helt plötsligt befann jag och lill-syrran Mia i stan. Vi skulle ta oss igenom någon slags äventyrspark. Vi stod och väntade i kön, men när det var våran tur förflyttades kön till en meterhög cabbad buss som var så jäkla smal. Vi tog i alla fall varsit säte i bussen och sedan bar det av. Fy tusan vad rädd jag var! Busschuffören var som besatt! Han körde som en galning ner för backarna och mot rödljusen! Så där satt vi svajande i världens mest ostabila buss med en galen förare. Mot alla ods klarade vi dock turen och var då framme vid kvarnvallen. Mia berättade att hon blivit så arg på pappa för att han satt sig på hennes mjukisdjur och förstod inte att det inte var så bekvämt för dem. Sedan dök min borttappade sjal upp... på en tjej! Åh min sjal, min sjal! Jag gick fram till tjejen och förklarade att det där var minsann min, väldigt vänligt. Det kunde bara vara min för jag köpte den i tahliand och inte på H&M! Efter övertalning gav hon i alla fall tillbaka sjalen och jag var så lycklig och gav henne en stor björnkram! Thats it!
Nä nu är jag uttråkad av mitt eget skriveri
Tja!
Nåja detta är i alla fall min första blogg. Kanske även min sista... who knows!
Jag är inte den där drivna tjejen som är motiverad och slutför det hon börjar med. Nejdå, jag är tjejen som tycker om att teckna men aldrig slutför bilden. Jag är seriös. Det finns inte en enda teckning i mina 2 block som är färdig. Jag älskar att rita människor, men jag hatar att rita hår. Jag visade en gång en teckning för min nuvarande sambo föreställande honom. Han tittade på mig och frågade "varför var jag tvungen att bli en flintis?". Jag menar en man i sina bästa 24 år vill inte bli illustrerad som en gammal gubbe nära att trilla av pinnen.
Nej jag tror att mitt bloggande kommer bli som mitt brev till Michael Jacksson, icket existerande! Ja ni läste rätt. Jag, Frida Marianne Johansson hade tänkt att skicka ett brev till Michael Jacksson hur absurt det nu än låter. Jag har nämligen alltid haft en känsla av att jag och Michael ska bli vänner. Jag ska sitta och lyssna på hans livsöde utan att skvallra till pressen. Jag ska bli hans käraste vän och vi kommer ha den finaste vänskapen av alla! Hum... det låter som en vanlig idiot till stalker. Men jag är ingen stalker, men vilken stalker skulle erkänna att den var det? Nåja jag skickade ju aldrig brevet så det måste ju bevisa min oskuld?!
Jag vet egentligen inte vad man har detta till och vad som förväntas av mitt skrivande. Jag tänkte ha det som en dagbok/ tankebok dvs ett bra tidsfördriv. Vilket kan vara jäkligt bra för mig som sitter på min putiga lill-stora rumpa hela dagarna. Jag är nämligen en såkallad "hemmafru" åt en grek i slovakien. Lite komplicerat det där... Sedan var hemmafru en liten förfinande benämning på lodis-arbetslös. Ja, där satt det! Lodis-arbetslös, kanske jag skulle ta och byta namn till det, det låter så piffigt!
Jag läste någon stans att bloggar inte bör vara så spretiga för att bli populära. Who gives a dam? Min blogg ska bli världens spretigaste blogg! Jag ska prata om allt ointressant och ordbajsa, nej jag ska tamefan orddiareea!
Anledningen till att jag just idag skapade dena oemotståndliga blogg var att jag lite kvickt skypade med en kär vän, Sofia. Hon ringde när jag satt och skrev ett prov. Hon gav mig lite goda råd som jag gärna tog emot och sedan skrev hon några söta ord om mig på henned BLOGG! Yes så var det, hon inspirerade mig två gånger idag. Thanks söta du!
Sedan vill jag bara säga att min farmor fyller 72 år idag. Jag kan inte vara där, men jag tänker på dig alla värma och goa tankar jag någonsin kan komma på! Grattis farmor. De som känner denna dam vet att hon är världens mest fantastiska personlighet. Ja det är sant! I Sverige bor jag hos henne. Hon har fixat hennes källare till ett hem för mig och min syster Hanna. Lill-syrran mia har också en plats, men har inte ockuperat den ännu. Farmor är i alla fall en gumma med krut. Egenligen kan man nog inte kalla henne gumma, snarare ungdom!
Jag måste ju bara berätta vad jag drömde inatt. Jag drömmer alltid en massa underliga saker. De är detaljrika och långa drömmar jag har. I alla fall började drömmen med att lilla Piteå blivit attakerat av några varelser som tog över staden. Jag och min familj försökte motverka denna invasion genom att attakera dem med tågliknande fordon. Hanna var den av oss som var mest effektiv i hennes motattacker. Some how förlorade vi kriget och började fly staden. Jag och min familj försökte hitta en båt nere vid bryggorna för att ta oss iväg från fastlandet. Jag minns att Cattis och Stefan hittade en båt. Helt plötsligt befann jag och lill-syrran Mia i stan. Vi skulle ta oss igenom någon slags äventyrspark. Vi stod och väntade i kön, men när det var våran tur förflyttades kön till en meterhög cabbad buss som var så jäkla smal. Vi tog i alla fall varsit säte i bussen och sedan bar det av. Fy tusan vad rädd jag var! Busschuffören var som besatt! Han körde som en galning ner för backarna och mot rödljusen! Så där satt vi svajande i världens mest ostabila buss med en galen förare. Mot alla ods klarade vi dock turen och var då framme vid kvarnvallen. Mia berättade att hon blivit så arg på pappa för att han satt sig på hennes mjukisdjur och förstod inte att det inte var så bekvämt för dem. Sedan dök min borttappade sjal upp... på en tjej! Åh min sjal, min sjal! Jag gick fram till tjejen och förklarade att det där var minsann min, väldigt vänligt. Det kunde bara vara min för jag köpte den i tahliand och inte på H&M! Efter övertalning gav hon i alla fall tillbaka sjalen och jag var så lycklig och gav henne en stor björnkram! Thats it!
Nä nu är jag uttråkad av mitt eget skriveri
Tja!
Subscribe to:
Posts (Atom)
