En pinsam sanning!

Jag har ett erkännande...
Jag hittade inte tillbaka till min blogg!
Dagen efter att jag gjort min hel fräscha blogg.. hum.. ville jag kolla till den bara så att allt var okey liksom. Så jag skrev in fridamariannejohansson på googles sökruta... Jag trodde att jag på något sätt var registrerad där och att man kunde hitta min blogg genom att söka på mitt namn. Så var dock inte fallet. Så där satt jag med en transparent dumstrut och kände mig allmänt hjärndöd. Nåja uppenbarligen har jag hittat hit igen. Good for me, good for me!

Låt oss glömma vad jag skrev här ovan.. okey?! Vem pratar jag ens med? Så vitt jag vet har jag en person som kollat in min blogg, min kära vän Anna:) Sedan bad jag henne även skriva ett inlägg till mig. Hon var dock inloggad på min blogg, så nu har jag en kommentar från mig själv. Haha patetiskt: Hej Frida (mig själv) vad kul att du har börjat blogga, jamen tack mig själv... haha;)

Jag är ensam hemma den här veckan. Teo har åkt hem till Grekland för att hälsa på släkt och vänner. Dessutom har mina två vänner som även de är Greker flytt Bratislava. Looooonely I am soooo loooonely... okeeey Frida...
Nåja om en vecka kommer de hem med en massa energi som jag hoppas kommer att smitta av sig på mig med. Dessutom får jag kunglit besök. Mamma och Mia kommer. De ska få en speciell plats på våran usla soffta hehe:P Det ska bli så kul! Att vara utan sin familj är rätt tungt många gånger, men nu kommer de hit och andas avgaser med mig! Nice, mycket nice ska det bli:D

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att börja träna... typ i 4 år, sedan jag slutade spela innebandy ungefär. Det har dock aldrig blivit av, såklart! Soffan och flottfrossa har varit för lockande. Men nu, nu har jag tagit det STORA kilvet... jag har börjat gymma! Inte bara börjat, jag har gymmat flera gånger denna månad! Snart ska jag börja bodybuilding, ja i alla fall framför min lilla spegel som lyckligtvis är vinklingsbar, så om jag hoppar ner i badkaret kan jag kanske se min enormt deffade kropp!
Sanningen är att jag känner mig som ett fån! Jag går omkring där i mina usla mjukbrallor som hänger som ett gäddhäng fast på fel ställe! Att det alltid ser ut som att jag sitter trots att jag står är inte heller så kul. Jäkla utstickande "knäbyxor". Men det kanske är så det ska vara när man är en rookie och alla andra är skit fit och stutasar omkring i deras hypertrimmade spirpor. Jag är inte missunsam!
Dock kan det inte bli värre än min salsa debut!
Jag träffade en tjej en kväll på krogen som frågade om jag inte ville börja dansa salsa med henne. Visst sa jag, jag hade ju inga vänner här och det verkade ju vara ett bra sätt att lära känna den här tjejen som hette Evita på. Dessutom tycker jag ju om att dansa... framför spegeln med mina systrar och på krogen. Vi bestämde i alla fall att vi skulle gå till danslokalen tillsammans. Jag stod och väntade på Evita, redo att svettas och lära mig nya läckra steg som jag kunde flasha med på krogen. Det jag inte var beredd på var att hon dök upp med en partner. En partner? vadå ska man ha en partner?!?! SHIIIIIIIIIIT!!!! De lugnade mig och sa att det knappast behövdes, det skulle ändå vara så mycket folk där att dansa med. Den andra lilla detaljen jag lade märke till var att Evita hade på sig en fin kjol och en blus matchat med en snygg stövlett. Jag å andra sidan hade på sig mina knä-mjukis-gäddhängs-brallor, usla jobbardojor som jag limmat ihop två gånger för att de ens skulle vara gångbara och ett pösigt brottarlinne med en trasig topp under. Smik var inte att tala om och mitt flottiga hår hade jag satt upp som en toffs på huvudet. FAN! Jag är så otaktisk. Nåja, jag tänkte att det måste varit någon annan som haft samma svettigt-träningspass-tanke som jag! Men icket! Jag möttes av ett gäng uppklädda kärlekspar. Kavaj, kostym, fina kjolar, pressvecksbyxor, högklackat... Fuck! Jag gör ett sista tappert försök att ringa Teo. Jag bönade och bad, men till vilken nytta?! Ibland när vi är ute på krogen rör han det högra benet i takt med musiken...thats it! Så jag räknade inte med support från hans håll.
Vi anmälde oss i alla fall till kursen, som man egentligen skulle ha gjort i förväg, men de sa att det skulle gå bra. Men så kollade dansläraren på mig "men har inte du någon partner?!" Jo för fan Molgan står här brevid, det är bara synd att inte du kan se min snygga imaginary friend!!!
Jag skulle i alla fall få vara med och lära mig första stegen, sedan när själva dansen skulle börja skulle jag maka på mig och sitta på en stol och skämmas för att jag kommit till en salsalektion som en lodis UTAN partner! Så där stod jag i mitten av rummet när alla andra ställt sig i par... jag ville bara sjunka genom jorden! Varför lämnade jag soffan? Men som en skänk från ovan kom en kille fram till mig och frågade om jag inte kunde dansa med honom... thank God! Denna skänk från ovan kom dock att byta ut mig mot en ny partner efter ett par lektioner, men jag var räddad för denna gång!

Det blev tre lektioner för min del...

natti natti!